Gemenskap av diabetes, sport, övervinna och kärlek till familjen
I dagens intervju ska vi träffa Tony. Att hitta honom har varit ett sant nöje, eftersom han utstrålade den bästa energin och var vänlig och samarbetsvillig hela tiden. Vi kommer att få möjlighet att lära känna historien om denna idrottare, vars motor för att må bra är att vara där, frisk, för att ge mycket kärlek till sin älskade familj.
Vi kommer att lära oss hur han kom till att skapa sitt Instagram-konto, läsa hans rekommendationer för andra svenska konton att följa, hans projekt och mycket mer.
Berätta om mig själv, platsen där jag bor och vad jag gör.
Mitt namn är Tony Swartz och jag är i skrivande stund 30 år. För tillfället jobbar jag som CNC-operatör (och är outbildad). Har jobbat med detta i snart 6 år på både 3 skift men just nu bara 2 skift. Håller på att avsluta jobbet jag är på idag då jag har kommit in på en utbildning som plåtslagare. Har varit inom industrin i snart 12 år och är redo att hoppa på något nytt medans jag har chans för det. Jag lever och bor i ett litet samhälle i södra östergötland som heter Valdemarsvik. En liten by som jag växte upp i som barn , som jag verkligen älskar. Jag bor och lever här med min sambo och våra 2 barn och vår hund samt katt. Jag har levt med min diabetes i snart 24 år, och har på den tiden testat det mesta som går (trodde jag iaf) men jag tycker nog att jag lär mig nya saker varje månad samt att jag lyckas nog förbättrad den konstant. Jag tränar väldigt mycket för både min diabetes skull men även för min egna psykiska hälsa, kunna må bra i sig själv medför ju bättre för ens sjukdomar/komplikationer.
Men jag har självklart mött diverse hinder och dylikt på vägen som har satt sina komplikationer, även legat i riskzon för dåliga/sämre värden. Värsta var nog när jag hade såpass spruckna blodkärl i ögat , som ledde till en viss försämrad syn. Det satte sig verkligen på mig, och där och då så hade jag i princip 2 val, antingen låta det fortskrida och bara bli sämre eller ta tag i saken och försöka göra det bättre. I denna veva så går tyvärr min bästa vän och största stöttepelaren jag hade till min diabetes bort. Så jag vände mig till plattformen Instagram och gör ett konto för min diabetes, bästa beslutet jag kunnat göra! Så oerhört många människor som sitter i liknande sittser/situationer så det finns inte. Har knutit så mycket nya kontakter världen över som verkligen har hjälpt mig, något enormt verkligen. Så är det något jag verkligen kan rekommendera för alla som har eller har fått diabetes , in på sociala medier asap. Det finns så mycket hjälp,tips och människor som lever likadant,bättre men även sämre. Och det finns alltid någon att rådfråga när det är osäkert någon stans.
Vad är mitt förhållande till diabetes? om jag vill berätta lite om min diagnos och vad den betyder för mig?
Den har ju blivit en större del av mitt liv en vad jag hade kunnat ana. Hade nog inte räknat med att den skulle ta en så stor del av mitt liv som den gör, för det är ju trotts allt ett extra jobb 24 timmar om dygnet. Men man lär sig att hantera/kontrollera den bättre med tiden (tycker iallafall jag). Vi har haft dåliga stunder men jag tycker nog allt att det bara blir bättre och bättre. Men den värsta tiden var nog tonnåren, när Diabetesen var den största kontrollerande punkten i livet. När man bara vill kunna vara sig själv och upptäcka sig själv. Jag hade inte så mycket komplikationer i tidiga tonåren, men runt 16-17 års ålder så kände jag att jag inte ville ha Diabetes, så jag sket i allt som hade med min Diabetes att göra (i stort sett). Det ända jag gjorde som var relaterat till min Diabetes var att jag tog bara mitt långtidsverkande insulin. Inget annat i förhållandevis till min Diabetes, ingen snabbverkande , ingen koll på mat eller dricka, ingen tanke på sömn m.m .
Det var så pass illa att vi (då jag,vänner,familj och personalen på sjukhuset) skämtade om att jag behövde snart ett klippkort , för jag var där så ofta. Detta var bara ett skämt de första 3 gångerna, gick sedan över för de andra, men jag hade ingen lust med att bättre mig. Det var något jag fick lida för senare, samt till och från även i dagsläget, då mina värden inte får bli för dåliga under en längre period , eftersom min Diabetes redan har gett sig på mina ögon och fortsätter att göra det om jag inte sköter den. Vilket såklart resulterar i att jag är väldigt ordningsam idag med tanke på mina barn. Men idag så är jag mer motiverad en någonsin att göra bättre ifrån mig. Har bland annat hjälpmedlen som Dexcom och Omnipod, väldigt bra, och har gett mig väldigt mycket lättare vardag.
Familj, är ett mkt viktigt ord. På min instagram pratar jag om att jag vill vara där för mina döttrar. berätta om hur min faderliga kärlek kan vara en drivkraft, för en bättre egenvård, och hur jag skulle vilja inspirera andra att göra detsamma.
För min del är det inte så svårt att hitta min motivering i dagsläget, skulle jag mot förmodan inte ha någon motivation så tittar jag bara på mina barn så är den tillbaka. Jag har inte haft någon närvarande pappa i min uppväxt , så jag vill att mina barn ska ha det oavsett. Och då vill jag verkligen inte att min Diabetes ska vara de som sätter stopp för det. Jag vet att jag vill ge mina barn precis allt jag kan och inte hade som barn, så då ger jag mitt allt för att se till att de har det oavsett (vilket då inkluderar den största punkten, Diabetes). Jag tänker väldigt enkelt i många lägen, vill jag kunna leka med mina barn? ja! Vill jag se de gå i skolan? ja! Vill jag se dom ta studenten?ja! Och självklart vill jag se dom komma en vacker dag med sina barn så jag kan få vara barnvakt, ha övernattning här och även se de gå ut skolan osv.
Jag tror väldigt enkelt att man behöver hitta något individuellt som motiverar, det kan vara olika, som förälder kan det vara ens barn. Som ensam kan det vara ett levnadssätt, en cirkel att bryta för att må bättre. Jag som tränar mycket skulle säga att om du missköter din Diabetes och gymmar för att ja i princip allt som har med träningen att göra, öka styrka, öka volym, aesthetics egenskaperna, powerlifting osv, behöver ha ett bra socker för att annars kommer inte kroppen bryta ner/bygga upp nya fibrer/vävnad som behövs för att utvecklas. Om man missköter sig i detta nu så testa bara att sköta din Diabetes i 1-2 v och jag kan nästan lova på rak arm att skillnad kommer uppstå, så som sömn, förbränning, alerthet, sexdrift, ork osv.
Det är mycket som spelar in som vi inte tänker på/får information om på våra olika sjukhus för de vill inte prata om det om du inte själv frågar, och vet man inget så frågar man inte heller.
har jag en referens som har diabetes som jag följer?
Ja det skulle jag nog allt vilja säga. De flesta följare jag har på Instagram följer jag tillbaka och vi utbyter väldigt mycket information på olika spår gällande våran diabetes. Vissa har jag ju kommit väldigt nära och pratar väldigt mycket med dagligen.
- @ lmb_t1d – Liam. vi har blivit ytterst nära vänner då vi båda är i 30års åldern och har haft diabetes lika länge. Hans mor var ett större språkrör för Diabetesen i England. Vi kan ha en daglig kontakt emellanåt men ibland kan det även dröja. Han har i sin tur levt likadant med sin Diabetes i yngre dagar och börjar tyvärr redan få känna på den hårda sidan av Diabetes. Men vi har också blivit bästa vänner tack vare sociala medier!
- @shhhelleyyy – Rachelle. Vi har med lyckats få en riktigt bra kontakt och pratar ofta om våran Diabetes. Rachelle bor i USA där allt är annorlunda från sverige om man har Diabetes, vilket gör att man får en helt annan syn på att ta tillvara på sitt insulin samt alla resurser kring Diabetes som är en självklarhet här i sverige. Ska ju tilläggas att vi delar ett stort intresse på den gemensamma musiksmak som vi har. Gör det hela lite roligare emellanåt.
- @asecretspoonielife – Hayle. Som också är en kvinna från staterna men en annan , berättar om vilken skillnad det är mellan statern samt att hon har krons tillsammas med sin Diabetes.
- @insulinjunkie – Nick. Här har vi en sprudlande själ som dels har tjänstejort och pratar glatt om det. Nick är något år äldre men lever med i USA , Nick har lite andra förutsättningar då han är en krigsveteran så får han en helt annan rabatt på sina tillbehör (fortfarande inte gratis som i sverige, men betydligt billigare). En väldigt trevlig prick med en jättefin hund som syns på hela hans sida, han pratar glatt och öppet om sina låga samt sina höga kurvor.
- @eve_t1d – Eve. En yngre tjej från Tyskland, vi hörs lite till och från om det mesta då hon är relativt nybliven mor. Mycket prat om våra små samt jämförelser mellan sverige och tyskland, mest om Diabetes men också mycket politiskt. En väldigt rolig och trevlig tjej som har huvudet på skaft gällande sjukdomen. Kan en hel del för inte ha haft Diabetes allt för länge.
- @ t1_kiwi – Ana. En kvinna som bor i det härliga och vackra Nya Zeland (man blir väldigt avis på hennes bilder). Detta är en väldigt intressant kvinna, hon vill göra Diabetes så vardagsmöjligt som man bara kan! Jättebra på att lägga upp en bild på ex, en balklänning med pump och dexcom till eller kanske ett par hägselbyxor till trädgårds arbetet med en pump hängandes i fickan, hon verkligen att hela världen ska acceptera att det är normalt med våra tillbehör och sätter de så synligt hon kan. Jätte trevlig stöttepelare/person att fråga om man är lite osäker på något. Jag har ställt frågor till henne samt fått frågor och vi har hjälpt varandra.
Generellt att tillägga så finns det så oerhört många som man kan se upp till på bara Instagram men också på andra plattformar med Diabetes, och jag kan nog inte skriva med flera här nu för det kommer inte finnas mer plats för resten av frågorna då. Men jag rekommenderar verkligen att ge sig ut där och kolla, det är väldigt givande.
Hur upplevs min Diabetes här hemma?
Väldigt öppen och bra! Sen mina yngre dagar har jag lärt mig att jag förlorar bara om jag håller undan min Diabetes, så sen dess får den alltid synas och pratas om . Mina barn (främst min äldsta dotter) vet att pappa har insulin i sin vita klump på armen, och den andra gråa pratar med pappas telefon om hans blod. Min yngsta är inte så gammal än, men hon vet med sig att det är pappas och att det bara är pappa som använder dem. Min stora flicka hade faktiskt för inte alls längesen ett jättebra exempel på hur hon räddade mig : Jag och den yngsta la oss för att sova middag/lunch , varav för tillfället hade jag bara en libre 1 då som inte varnar något eller säger till om ens socker. Men som tur är så har jag en uppmärksam 4a åring som sitter i soffan bredvid och ser hur pappa krampar i sina armar och beter sig konstigt, hon går då fram till mig lugnt och fint och försöker väcka mig( gick bra efter en stund) och säger till mig ‘pappa du är fuk’, varav jag kopplar inte riktigt först vad det är men efter en stund så känner jag mig jättetrött och även hur mina armar är jätte svaga. Då kommer jag till insikt om att ¨ SHIT!!! jag är ju låg¨ kollar sockret som inte ens gick att mäta, och kastar mig på alla sötsaker vi har iprincip. Så där kände jag verkligen ett stort tack till våran dotter som är så uppmärksam, och jag är henne så oerhört tacksam än idag.
Min fästmö/sambo har alltid vetat om min Diabetes och är bland dom bästa/samt största stöttepelare jag har gällande den, även fast hon inte har Diabetes själv så är hon väldigt lyhörd på att lära sig om den. Tillägger att hon är utbildad undersköterska, men har också lärt sig mycket av att vara tillsammans med mig, även fått se en hel del om hur det är med livet som typ 1 diabetiker. Hon har sett mig som lågast och även som högast, finns en liten kort historia om början på vårat förhållande när jag blev för låg och tappade bort mig helt. Jag vaknar av att hon iprincip trycker i mig godis och jag fattar inget, verkligen nada. Sen så ser jag att hon sitter med handen för näsan och undrar genast vad det är som kan ha hänt? och hon utbrister (detta kommer jag aldrig glömma) Det var ju DU! , tänker för mig själv att det skulle jag aldrig göra. Men sen när hon berättar att hon försökt väcka mig samt lägga mig åt andra hållet så har jag lite strengt och snabbt vänt mig om i en väldans fart med ena armen rakt upp i vädret och slagit till henne . (vilket jag skämms för än idag).
Mina nuvarande projekt samt vad jag skulle vilja uppnå i framtiden.
Mitt första projekt är att byta jobb, prio nummer 1 på listan . Men gällande min Diabetes så känner jag att jag gärna skulle vilja resa och träffa människor i andra länder med Diabetes. Kunna få se hur de har det och hur de upplever att det är att leva med Diabetes där dom är/bor. Skulle vara jättekul och något jag blickar åt att kunna få göra i framtiden. Jag skulle även vilja försöka se till och få vara med i utvecklingen samt framtagningen av tillbehör för oss , saker som skulle kunna underlätta våra vardagar.
Eftersom jag haft en rätt så strulig Diabetes i min uppväxt så anser jag lite att jag har varit som en `testkanin“ inom de områden jag redan lyckats utforska självmant. Ett annat stort mål är att jag skrivit upp mig som `fader ` till nyblivna Diabetiker samt till deras föräldrar, till frågor om sjukdomen, livet i sig med Diabetes osv. Men det absolut största är väll att kunna uppnå nya nivåer och tester med min Diabetes, se lite vad man kan klara av osv. Ett stort steg jag precis tagit är att frågat/jobbat med en kostrådgivare Emma Liwell för att se om jag inte skulle kunna få till lite snyggare samt stabilare kurvor och även ett bättre mående till mitt gymmande, hon har själv en dotter med Diabetes sen ett par år tillbaka och är en väldigt hängiven kvinna till sjukdomen och vårat gemensamma intresse, träning. Ser verkligen framemot att se vad jag/vi kan uppstå för resultat!
Vart kan man följa mig på sociala medier?
Den största och min mest aktiva media är ju Instagram : t1diabeticswede , där jag är som mest aktiv, men jag har ju även Facebook,Snapchat och tiktok under samma namn.
Facebook och snapchat är väl också de platformar som jag använder till stor del av.
Så lägg gärna till mig, jag följer er tillbaka! Tycker det är jättekul samt inressant att se och läsa om andra i samma livssituattion.
Jag vill och hoppas att alla vi med typ 1-2-3c Diabetes kan få all hjälp som är möjlig/möjligör att vi kan leva ett normalare liv i ett mer accepterande samhälle. Man ska inte låta sig köras över ifall någon (av någon korkad anledning) skulle uttrycka sig dumt om sjukdommen som vi bär på som vi inte bett om. Jag önska inte ens min värsta fiende denna sjukdom, även om jag tycker att den bara blir bättre och bättre så finns det stunder jag inte tycker att andra ska uppleva. Stå på sig och lära sig är nog bland det bästa som finns för oss att göra , samt normalisera Diabetes så mycket vi kan. Att uppnå sakerna som gör att vi mår bra!
