Jag avskyr och hatar diabetes, men försöker göra det bästa av en sjukdom jag inte valde att få
Vi intervjuade Joakim Mattsson, även kallad “diabetesmannen”, där vi gick in i detalj på hur influencerlievet ser ut. Det främjar diabetes, sätter en ung prägel på den och med en kronisk sjukdom som kräver mycket av våran tid är det självklart att den ska ha en plats även på sociala medier.
BERÄTTELSEN OM DIABETESMANNEN
Jag heter Joakim Mattsson, är 32 år gammal och fick diabetes den 11 februari 2003. Jag startade min första blogg (diabetesmannen) 2009 och har sedan dess jobbat med sociala medier, nöjeslivet, varit personlig assistent och frilansat som fotograf.
#öppendiabetes
Jag startade hashtaggen #öppendiabetes 2014 för att uppmärksamma diabetes. Ingen ska behöva skämmas över sjukdomen. Att våga vara öppen och känna sig trygg med sin diabetes är en viktig pusselbit för att lyckas i sin egen behandling. I dag finns över 37 000 bilder under taggen. Så stolt!
Jag får dagligen mellan 10-15 DMs på både Instagram och Facebook av diabetiker och anhöriga till diabetiker, där de skriver och tackar mig för att jag delar med mig av mina erfarenheter. Vilket är svinkul för mig, att faktiskt kunna få andra att må lite bättre.
Jag har egentligen aldrig haft några speciella mål utan har skrivit från hjärtat hela tiden. Allt jag skriver om diabetes kommer spontant och är genuint. Responsen genom åren har varit överraskande men också fantastiska, då jag inte ser mig själv som en förebild utan bara en snubbe med diabetes som skriver av sig lite.
Jag har nog inget speciellt budskap med det jag sänder ut, förutom att jag inte vill att någon ska känna sig ensam, dålig eller känna skam över sin sjukdom
Ett budskap för att lyfta fram att diabetes kan vara ungt och snyggt.
Det gör dig unik. Och om det är något som är COOLT, så är det att du bekämpar en livslång och extremt krävande sjukdom varje dag, året om.
EN UPPLEVELSE AV HYPOGLYKEMI SOM MARKERADE MIG
Jag hade precis förlorat en tennis match, en bra match dock, jag var ungefär 15-16 år och hade inte så bra koll på kolhydrater och sånt. Jag åt en köttbit och lite sallad och tänkte sedan att det var det jag behövde för att vara hälsosam. Det är dock ingen fantastisk måltid efter en match och jag kände det också när jag satt på restaurangen. Jag hade också tagit för mycket insulin för den måltiden… Vi lämnade restaurangen ganska snabbt för att gå vidare till ett annat ställe för att se en annan match. På vägen kände jag att jag hade lågt blodsocker. Jag kollade blodsockret med ett stick i fingret och fick då 2,6 mmol och sa då till min bror: – Hur kan jag vara låg nu? Jag åt nyss…
Tog ett par glukostabletter snabbt för att slippa få lägre blodsocker. Blodsockret sjunker ännu mer, till 1,8 mmol. Jag börjar springa då jag vet att mitt blodsocker kommer att sjunka ännu mer ju längre det går. När jag kommer till en butik har jag 0,4 i blodsocker vilket resulterar i att jag knappt ser något och jag känner verkligen att jag är på väg att gå över till andra sidan. Jag gick in i butiken, jag grät och halvsprang in och min bror var chockad och rädd över situationen. Han sprang in och hämtade en coca cola och en chokladkaka till mig. Jag satt på posten bredvid kassorna. Sen sa jag till kassapersonalen att jag betalar senare eftersom jag har diabetes. Jag drack hela 1,5 liter Coca Colan och kräktes efter ett tag eftersom jag hade full mage av att redan ha ätit på restaurangen. Personalen bad mig senare att torka upp allt. Jag klandrar ingen för att inte kunna förstå min situation och veta hur diabetes fungerar, men den här upplevelsen gjorde mig så rädd för att få lågt blodsocker igen. Det förstörde många år för mig. Jag höll mitt blodsocker väldigt högt på grund av det. Jag tror inte att den här typen av situation hade hänt idag om jag hade haft de hjälpmedel som nu finns som dexcom eller andra sensorer.
SOCIALAMEDIER
Instagram: @diabetesmannens
Blogg: www.diabetesmannen.se
Facebook: Diabetesmannen
