Ur all ondska kommer det goda: en intervju med Tintin
Att sprida kunskap kring typ 1 diabetes är något som är väsentligt då vi diabetiker är fler än vad man kan tro. När man får beskedet att man ska leva varje dag med att ta sprutor eller använda en insulinpump och att man behöver ta på sig väldigt mycket mer ansvar än tidigare kan livet kännas väligt tufft. Hur förklarar man då för en person som precis fått sin diagnos att allt kommer att lösa sig? Det är något som mannen i denna intervju försöker underlätta genom sin nyskrivna bok om typ 1 diabetes.
VEM ÄR DU?
Mitt namn är Tintin Forssberg. Jag är en kille på 23 år som är uppväxt och bor på en gård i höganäs kommun i skåne. På denna gård finns huset vi bor i, en lägenhet och även ett till hus. Just nu bor jag tillsammans med min mamma och pappa. På gården bor även min mormor (i lägenheten) och vår hyresgäst sedan ca tio år tillbaka (i det andra huset). Min familj är dock större än så. Jag har två syskon, en lillebror och en lillasyster, men de har flyttat hemifrån på grund av arbete och studier.
Själv jobbar jag på ett företag som tillverkar juice, men har även sedan 2018 jobbat på att skriva en bok som jag kommer berätta lite mer om längre fram. Mitt största intresse är fotboll som jag gått på sedan tio års ålder och fortfarande utövar. Fysisk aktivitet är något jag uppskattar mycket. Allt från fotboll till cykling. Har även stort intresse av att kolla på fotboll och umgås med familj och vänner.
HUR OCH NÄR FICK DU DIN DIAGNOS?
Jag blev diagnostiserad i slutet på november 2005. Min diagnostisering var ganska så smärtfri vad jag minns. Jag var bara sex år gammal så jag förstod inte riktigt vad som pågick. Det var nog mer smärtsamt för mina föräldrar. Helt plötsligt skulle jag börja ta sprutor och stick i fingrarna. Jag förstod att jag blivit sjuk, inte varför, men jag förstod allvaret trots min unga ålder.
BERÄTTA OM DITT BOKPROJEKT
Nu ska jag berätta om min bok. Jag har sedan 2018 jobbat på min fritid med att skriva en bok. En självbiografi om min uppväxt med diabetes. Nu är mitt bokmanus äntligen klart men tyvärr är inte boken släppt än. Jag söker förlag som vill samarbeta med mig och släppa min bok. Jag vill inte berätta allt för mycket om boken eftersom att det kommer nu kunna läsa när den väl släpps. Det jag kan berätta är att jag har skrivit om allt som livet har att erbjuda, där min diabetes alltid finns med. Hur diagnostiseringen var som sexåring, hur skolgången gick, hur det var att bli tonåring och leva som tonåring, och hur det var att ta studenten och ge sig ut i arbetslivet. En bok om hur mitt liv har varit från sex års ålder till idag. Anledningen till att jag skrivit denna bok är för att jag vill försöka hjälpa andra diabetiker. Jag har snart haft diabetes i 17 år och på denna tid har jag gått igenom en hel del. Jag hoppas att jag kan dela med mig av saker som jag varit med om som kan hjälpa någon annan. Mamma sa till mig att när jag insjuknade år 2005 fanns det inte så mycket information om hur man lever med diabetes. Det fanns såklart mycket fakta om sjukdomen och hur man ska medicinera. Men det fanns inga berättelser från diabetiker. Jag vill dela med mig av min berättelse och om jag bara skulle hjälpa en person med denna bok så skulle det glädja mig.
HUR HANTERAR DU EN DÅLIG T1-DAG?
Vad brukar jag göra när min sjukdom jobbar emot mig. När jag hamnar i en svacka, för det gör de flesta. När mitt blodsocker inte vill samarbeta brukar jag försöka hitta en anledning till att det inte samarbetar. Jag använder mig av insulinpumpen Omnipod och blodsocker sensorn Libre. Det första jag brukar göra när jag känner att blodsockret inte vill gå ner är att kolla så inte min pump läcker eller faktiskt trillat av helt. Ser allt ut som det ska så kan jag inte göra mycket mer än att pumpa på med mer insulin. Vissa dagar kan vara väldigt jobbiga. Då brukar jag bara försöka tänka att det kommer bli bättre snart. I vissa situationer går det inte att göra så mycket mer.
GE EN POSITIV HÄLSNING TILL ANDRA MED TYP 1 DIABETES
Nu vill jag försöka dela med mig av lite kloka ord. Jag har en mening tatuerad på min arm där det står “ur allt ont kommer något gott” och det är en mening som jag försöker leva efter. Att oavsett hur mörkt och jobbigt det är just nu så kommer det bli ljusare och bättre tider. Det är vad det är, gör det bästa av situationen och försök tänka positivt.
Tintins visa ord är något som både avdramatiserar men också lyfter livet för en typ 1 diabetiker. Det är precis den typen av inställning som bådar för ett bra liv, trots sin diabetes.
