Typ 1-diabetes: parallella liv
En ny verklighet eftersom livet med diabetes är annorlunda, vardagen är annorlunda… diabetessjukdomen är densamma, men miljön och världsbilden, är annorlunda.
Alla lever diabetes som de vill och kan, men utan tvekan är det miljön, omständigheterna och möjligheterna som styr oss.
Vad är verkligheten?
Världen är komplex, och så är också livet för många människor som lever med en gäst som är här för att stanna, och som vi inte kan säga adjö till eller be om att lämna oss ifred, åtminstone inte för ett ögonblick.
Men situationerna ser olika ut, vi är i år 2023, där det finns länder i världen som fortfarande kämpar för ett rättvist hälsoskydd, där insulin på många ställen fortfarande inte är en rättighet, utan en lyx för ett fåtal.
För drygt 100 år sedan sade Frederick Banting: “Insulin tillhör inte mig, det tillhör världen”. Människor på den här planeten förväntar sig fortfarande att detta hormon, denna vätska som gör det möjligt för oss att leva, ska tillhöra dem.
En annan verklighet är de som har nästan fullständig tillgång eller de personer som genomgått olika milstolpar i sin diabetesbehandling. Människor som använde insulin med en spruta, som kom i flaskor, som inte kunde ta det ur kylskåpet under några omständigheter, som var tvungna att “rulla det i händerna” innan de använde det, för att homogenisera det … En tid då lyxen var att lära sig blanda insulin, snabbt och långsamt, och på så sätt kunna undvika nålstick.
Det var en tid som var lite svartvit, en tid då det tog ungefär 45 sekunder för apparaterna att ge ett blodsockervärde, apparater som behövde en fet bloddroppe för sina testremsor, apparater där det modernaste de hade var ljuset på skärmen, vilket var så användbart när vi gick på bio.
Alla de som gick igenom detta är de som nu fyller den nya tekniken med frågor, de som inte minns ett liv utan mätningar, ett liv där det inte fanns någon kolhydraträkning som vi känner till i dag, ett liv där det var annorlunda att leva med diabetes.
Och nu, i denna nya “tekniska era”, har vi ett nytt paradigm. Ett paradigm där teknik: sensorer, pumpar, snabbare och snabbare eller insulin som varar längre, det har kommit att ge oss en rejäl skjuts. Ny teknik som visar oss att forskningen fortsätter och att bioteknik kan vara nyckeln till hanteringen av kroniska sjukdomar.
I den här nya eran är det ingen fråga om hur man undviker nålstick, oavsett hur gammal du är eller hur “gammal” din diabetes är, är det första som man tänker på enheter, sensorer och pumpar….
Och vid denna tidpunkt försöker vi med kritiskt tänkande sätta drottningen och kungen i schack, vid denna tidpunkt frågar vi oss själva, de av oss som går igenom en hel epok av behandlingar, om det är rätt att ge all teknik till en nydiagnostiserad person över en natt?
Genom att göra allt tillgängligt kommer det på något sätt att göra livet med diabetes lite “lättare”, mer “uthärdligt”? Det är fantastiskt! Men vad händer om du en dag inte längre har den sensor som du har använt sen i början? Eller om mikroinjektorn en dag slutar fungera och han/hon måste ta insulin med flera injektioner, kommer den personen/personligheten att vara beredd att klara av det? Kommer han/hon att förstå att DET var ursprungligen livet med diabetes?
Det skulle vara som att åka till våra förfäders tid… I mitt fall kan jag försäkra er att åka till Tornareccio, några kilometer från Chieti, fick mig att förstå varför min mormor värderade och brydde sig så mycket om mat, som hon gjorde, och varför jag i dag är identisk med henne i det avseendet.
Tekniken är utan tvekan det nya sättet att leva med diabetes, men att gå tillbaka till rötterna, till ursprunget, kan vara nyckeln till att bättre förstå denna nya verklighet, att värdera och förstå vilken lyx det är att ha tekniken och all den information den ger oss.
Som avslutning höjer jag ett glas och…
- Nu är det dags att inse att insulin inte längre är en lyx att ha det nära till hands.
- Vi hoppas att alla som lever med diabetes ska kunna få tillgång till den information och utbildning de behöver för att navigera på denna nya väg.
- Skål för en mer rättvis och jämlik verklighet, utan privilegier och lyx.
- Första steget är att vi vill förstå typ 1-diabetes.
